tisdag 1 augusti 2017

Att få göra skillnad

Majoriteten av den senaste månaden har spenderats i en liten by vid namn "Uzda" som ligger ca en timme från Minsk med bil. BelAU organiserar varje år två läger med det engelska språket i fokus, och deltagare från både Belarus och Ryssland kommer dit. Under det senaste halvåret har jag jobbat med att rekrytera engelskalärare dit, och nu under Juli månad åkte jag också dit för att vara en av lärarna.

Bild på lärare, volontärer och deltagare från läger 2 

Under det andra lägret bestämde William, Sara och jag att vi skulle leda en så kallad "Master class" om HBTQ-rättigheter i Europa. Ett ämne som både här i Belarus och i Ryssland är väldigt kontroversiellt, och också därför kändes det som ett risktagande att ta upp det ämnet. När vi planerade klassen var oroliga för att ingen skulle vara intresserad och att det skulle sluta upp med en helt tom klass. Därför kändes det helt fantastiskt och otroligt när vår lista som man skulle skriva upp sig på för att anmäla sig till klassen var full med namn. 

 Efter "master classen" där vi tog upp allt ifrån situationen för HBTQ-personer i Belarus, biologiska förklaringar till transsexualitet och vad HBTQ-rättigheter innebär; fick vi prata med flera ungdomar som kom fram till oss för att dela med sig av sina egna tankar och erfarenheter.  En del kom fram för att be om råd kring hur man ska hantera föräldrar som inte accepterar deras sexualitet, medan andra ville veta hur de skulle kunna bli bättre "allierade" och kunna göra situationen bättre i staden de kom ifrån. De visade en fantastisk öppenhet som jag inte hade förväntat mig här i Belarus, och för första gången sen jag kom hit känner jag mig hoppfull kring att situationen i det här landet för HBTQ-personer en dag kan bli bättre. 

Några av eleverna som dök upp. <3 

Ett möte som berörde mig extra var med en tjej (vi kan kalla henne Anna) som tog kontakt med mig under den sista kvällen. Vi hade småpratat lite under veckans gång, men dum som jag var hade jag inte förstått att hon hade något allvarligt att prata om. Sista kvällen medan de andra var och dansade på ett disco som hade anordnats, kom Anna fram till mig och bad om att få prata. 

Vi gick lite avsides så att vi kunde vara ostörda, och jag kunde se hur jobbig hela situationen var för henne. Efter ett par minuter när vi pratat om master classen berättade hon något hon aldrig sagt högt tidigare: "Jag tänker på tjejer på samma sätt som jag tänker på killar."   

Efter det pratade vi i mer än två timmar om hur det är att vara tonåring och hur jobbigt det är med kärlek och sexualitet, speciellt när man känner att man inte är accepterad som den man är av varken samhället eller sin familj. Vi utbytte erfarenheter och pratade om hur viktigt det är att man prioriterar sitt eget mående först av allt, och att man inte alltid behöver berätta allt för sin familj om det riskerar att göra ens egen situation för svår. 

Samtalet jag hade med Anna är ett av det mest betydelsefulla jag har haft i hela mitt liv. För första gången kändes det som om att jag verkligen har gjort skillnad, och jag är tacksam gentemot henne för att hon gav mig äran att få ta del av något som för henne var väldigt svårt.  Jag gav henne mina kontaktuppgifter och jag ska göra mitt bästa för att finnas där för henne, även om det kommer att bli med ett visst avstånd. 

Max (Lägrets tekniker), jag och fyra av alla fantastiska elever
Hela juli månad har för mig varit ett bevis på att jag tror att en bättre framtid väntar Belarus och Ryssland. Eleverna jag har mött har visat stora bevis på mod, kunskap, öppenhet och längtan efter att lära sig mer. Jag är otroligt tacksam över den här erfarenheten, och förhoppningsvis kommer jag i framtiden kunna komma tillbaka hit och få träffa dem igen. De har nu och för alltid en speciell plats i mitt hjärta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar