Vilse i ett museum och rå fisk

Igår åkte jag tillsammans med mina vänner Gleb och Nika till en av Belarus äldsta städer vid namn "Polotsk". Tack vare att Gleb studerar vid "Belarusian state university" var själva resan dit gratis och det enda vi behövde betala för var inträde till de olika kyrkorna och museer som vi besökte. 

Gleb, Nika och jag framför ingången till ett rysk-ortodoxa Convent of Saint Euphrosyne

• 
  

Först besökte vi "Convent of Saint Euphrosyne" som först förstördes under andra världskriget, men byggdes snabbt upp igen efter krigets slut och anses vara en väldigt helig plats. Eftersom kyrkan också är rysk-ortodox var alla som passerade som kvinnor tvungna att dölja toppen på huvudet och sätta på sig någon form av kjol, ett väldigt ovanligt fenomen för någon som kommer från det sekulariserade Sverige. 

Det var bara att låna en kjol och använda halsduken som en slags slöja för att dölja huvudet

Eftersom jag är en nyfiken person var jag självklart tvungen att fråga hur reglerna är utformade. Vem eller vad är det som bestämmer om man är tvungen att ta på sig en kjol och dölja håret? Är det vad man identifierar sig som eller könet man blivit tilldelat vid födseln? Guiden hade lite svårt att förstå min fråga och jag drog ett exemplet att om man exempelvis var född som intersex (självklart var jag tvungen att förklara vad det var först), vem är det då som bestämmer om man måste ta på sig kjol eller inte? Till svar fick jag att de inte visste och att jag tydligen var den första som någonsin ställt den frågan.  

Efter att ha besökt olika kyrkbyggnader och katedraler hamnade vi i ett bokmuseum som var fyllt med historiska böcker. Tyvärr var hela den guidade turen och i princip alla skyltar på ryska, därför passade jag på att smita i förväg och gå igenom utställningarna utan gruppen. Det resulterade dock i att jag istället gick vilse.

Det började med att jag klättrade i trappor...

Öppnade stängda dörrar...

Och gick igenom långa korridorer...

Det var intressant dock, för trots att allt var skyltat på ryska var det en upplevelse att gå runt i den gamla byggnaden som i vissa rum hade lite av en Hogwarts-stämning över sig. Speciellt i det här gamla biblioteket: 

Efter ett tag blev jag lyckligtvis upphittad av en av guiderna som förstod min dåliga ryska och snällt visade mig var det var skyltat mot utgången, där jag också hittade resten av gruppen som precis höll på att avsluta den guidade turen och vi kunde äntligen gå och äta (alla som har rest med mig vet att jag är som ett barn, om jag är trött eller hungrig blir jag olidlig att umgås med).

Vi måste ha väntat i en halv evighet på maten (kanske 15 minuter) innan vi äntligen fick in den och gårdagens Laura med lågt blodsocker tyckte att det var det vackraste som någonsin skådats.

Mat <3

Det visade sig dock efter att ha skurit upp en bit av laxen att den var rå, vilket påpekades för servitrisen som enbart suckade och tog tillbaka tallriken utan att säga ett ord; något som ungefär kan beskrivas som servicen här i Belarus i ett nötskal.