Hur går det med ryskan egentligen?

Om det finns något jag är frustrerad över här i livet just nu (förutom att jag att det är december och jag har fortfarande inte fått dricka julmust!) så är det ryskan. Innan jag åkte till Belarus och jag uttryckte min oro för att jag inte skulle lära mig språket, sa de flesta till mig: "Du studerade kinesiska i tre år och fick bra betyg. Ryska kommer inte vara några problem".

När jag kom hit och började studera ryska upptäckte jag dock att det snarare var det motsatta; mandarin var en barnlek i jämförelse med ryskans grammatik och ändlösa synonymer. Vi ska inte heller glömma alla olika "Sch"-ljud som jag har nämnt tidigare, som omöjligt går att höra skillnad på och som vid försök till uttal gör att jag får ont i käken.

Egentligen ska jag inte skylla ifrån mig allt för mycket på själva språket, trots att jag verkligen vill. En stor del av problemet har jag märkt även ligger hos mig själv. Nu när mitt ordförråd och förståelse kring grammatiken faktiskt har förbättrats, finns det fortfarande en spärr som håller mig från att prata. Jag kan ha formulerat det jag vill säga i huvudet, men när det väl kommer till kritan drabbas jag av prestationsångest och försöker undvika att behöva säga något alls. Det är min rädsla för att göra fel och misslyckas som åter igen gör sig påmind.

Självklart är det här något som jag kommer jobba på. För rent teoretiskt har jag kunskaperna jag behöver för att kunna prata; nu måste jag bara se till att spärrarna släpper. Jag får be mina kollegor och vänner att köra rollspel med mig för att bli mer bekväm och få öva på uttal, samtidigt som jag ska försöka börja kolla på ryska filmer och tv-serier för att lättare kunna fånga upp språkmelodin och nya ord så att jag fortsätter utvecklas.

En fin översättning jag har gjort från engelska till ryska.