torsdag 10 november 2016

Politiskt utmattad

En sak som fortfarande är svårt för mig att ta in är att jag lever i ett land där majoriteten av människorna jag möter har en helt annan bild av hur världen ser ut än vad jag har. Självklart är jag medveten om att människors politiska, religiösa och humanistiska åsikter varierar oavsett var man befinner sig i världen, men i Sverige har jag vuxit upp och levt i en värld som alltid har förespråkat allas lika värde oavsett vad och det har varit en grundtanke oberoende av vilken typ eller samling av människor som jag har umgåtts med . Personer som skulle kunna tänka sig att stötta extremister som Trump, SD eller Putin har på något sätt känts avlägsna; det har inte varit grupper som jag har behövt beblanda mig om jag inte har velat. Här är det dock annorlunda. 

Många av de som jag har träffat här i Belarus har varit väldigt trevliga människor som har välkomnat mig med öppna armar. Jag har träffat dem via engelskaträffar som hålls på olika barer i Minsk,vänner, arbete och så vidare och de har alla gemensamt att de är otroligt trevliga, nyfikna på varför en Skandinav har valt att bosätta sig i Belarus och fått mig att känna mig välkommen till staden. Därför blir jag varje gång förvånad när vi börjar diskutera politik och en del visar ett öppet stöd för människor som exempelvis Trump och kan ha åsikter som är rent av anti-feministiska, rasistiska och xenofobiska.

När jag öppet går ut med att jag är feminist, anti-rasist och dessutom har de radikala idén att HBTQ+-människor ska ha samma rättigheter som alla andra är det många som rynkar på näsan. Tankar som för mig har varit en självklarhet är inte direkt populära här och jag undrar varför? Den lättaste förklaringen är media. Medan svensk media vinklade det mesta ur USAs valrörelse ur ett demokratiskt perspektiv och ifrågasatte Trumps vidriga uttalanden och hans idéer, gjorde media här snarare det motsatta. De har hyllat honom för hans fantastiska "politik" och pratat om hur hans presidentskap skulle gynna Ryssland och genom det också Belarus.  Om man ifrågasätter och tar upp saker som hans öppet rasistiska och kvinnoförnedrande retorik blir svaret ofta: "Det är inte så farligt."- vilket det inte är när de redan är vana vid det från samhället de själva lever i. 

Jag är just nu politiskt utmattad. Utanför min arbetsplats (där jag inte har fått vara nu på hela veckan pga lunginflammationen) träffar jag sällan människor som delar mina åsikter, tankar eller idéer. Här har jag inte någon som jag kan uttrycka min frustration över att Trump vann presidentvalet med, klaga över att män inte tar en på allvar för att man råkar passera som kvinna (för "det är ju bara så det är") eller kunna diskutera de uppenbara bruna vindarna som just nu sveper in över hela Europa. Självklart är det nyttigt för mig att lära mig att lyssna och förstå hur människor från andra kulturer tycker och tänker, men det leder också till att man känner sig ensam och isolerad när det inte finns någon annan som delar dina tankar- speciellt när det kan vara något som är så grundläggande som mänskliga rättigheter. 

Politiskt-, psykiskt - och fysiskt utmattad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar