onsdag 19 oktober 2016

Några kulturkrockar

Nu tar jag en paus från mitt maratontittande av MasterChef, tedrickande och hostande för att skriva ett inlägg som jag länge har haft ambitionen att publicera; om några kulturkrockarna som jag har stött på här. Trots att Stockholm endast ligger 1h 35min från Minsk med direktflyg, känns det ibland som om jag är i en helt annan världsdel.

1. Toaletten

När ditt kontor delar byggnad med andra organisationer/företag så är det tydligen vanligt att den som sköter underhållet av byggnaden inte förser toaletterna med toalettpapper eller papper för att torka händerna med. Utan varje organisation får själva stå för tillgången till toalettpapper genom att ha en liten hörna i varje kontor där pappret står vackert staplat. Om en anställd vill gå på toa får hen först gå till den lilla hörnan, för att sen spatsera genom kontoret och sen korridoren med rullen i högsta hugg för att slutligen nå toaletten. Det är egentligen inget större problem för mig, men jag önskar bara att någon hade berättat det innan jag gick på toa för första gången. 

2. Politiken

Om man ska diskutera politik med lokalbefolkningen får man räkna med att de har helt andra åsikter än vad man är van vid i diskussioner i Sverige. Exempelvis, innan jag kom hit hade jag aldrig träffat en människa som stöttar Trump, men här är majoriteten av de lokalborna som jag träffar öppna Trump-supporters som anser att hans idéer är progressiva och skulle gynna Ryssland och genom det också Belarus. Om man påpekar att han är sexistiskt, rasistiskt och rent av farlig har de hört många rapporteringar om det och det som de har hört är inte så farligt. 

Jag vill poängtera att alla är inte Trump-supporters. De som aktivt söker sig till västerländska nyhetssajter brukar oftast ha andra politiska åsikter och vara mer kritiska till både Trump, Putin och Lukasjenko.

3. Könsrollerna

Det första som hände när jag anlände till Minsk var att jag inte fick bära mina väskor själv. Det var tre stycken som hämtade mig och två av dem var män och utan att fråga om jag behövde hjälp, tog de mina väskor som om det vore en självklarhet. Såklart var det snällt av dem, men det återspeglar också en del av en kultur där någon som passerar som kvinna anses vara hjälplös och oförmögen att fatta egna beslut. 

För så fort jag är i sällskapet av en man verkar det som att de tror att jag inte längre klarar av att ta hand om mig själv. Jag är 180 cm lång, är stor och ganska stark, men trots det ska en man bära min väska eller kasse med mat. Han ska även hälla upp drickan i mitt glas, hjälpa mig med jackan, öppna dörrar osv. Om jag som är en självständig individ gör något av det själv, är det i princip som om jag förolämpar honom och inte låter honom visa att han är "en riktig man". En amerikansk vän till mig som bor här berättade att när hon har dejtat här i Minsk har männen också tagit sig friheten att bestämma vart de ska gå någonstans och beställa åt henne, utan att fråga henne vad hon vill. Självklart är det inte av illvilja, utan det är bara så de är uppfostrade.

Här förväntas det självklart också att kvinnor ska klä upp, sminka sig och ha på sig högklackat för att ses som vuxen (fungerar sisådär för mig som kunde åka in till skolan i pyjamas sista året på gymnasiet). Aldrig någonsin har så många människor trott att jag fortfarande är tonåring som nu när jag går runt i mina vardagskläder. 

4. Tvätta händerna

Så fort du kliver in i någons hem eller på en arbetsplats förväntas du tvätta händerna. Det tog ett vid mig att vänja mig vid det och i början när någon på en gång kunde leda mig till ett handfat så fort jag klev in i en byggnad blev jag en smula förvirrad. Nu har jag förstått att det är en vana som sitter kvar från när TBC var vanligt förekommande (vilket den fortfarande är, men inte i samma utsträckning) och det är inte direkt en dålig vana att besitta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar