Det här med tidseffektivitet

Man kan säga mycket om den belarusiska kulturen, men något man inte kan anklaga den för är att vara tidseffektiva när det kommer till bland annat banktjänster. Idag öppnade vi nämligen ett bankkonto åt mig, ett uppdrag som vi startade omkring kl 09 på morgonen och avslutade vid kl 13. 

Vi började med att åka till ett speciellt kontor som skulle översätta mitt pass till engelska, men de kunde tyvärr inte göra dokumentet giltigt. Vilket innebar att vi fick ta med oss översättningen till en annan byggnad som låg 45 minuter därifrån med kollektivtrafiken. 

Kontoret som skulle göra dokumentet offentligt

När vi väl är där så finns det inget kösystem, reception eller några andra hjälpmedel för att hitta rätt utan man får helt enkelt öppna slumpmässigt utvalda dörrar och fråga sig fram till rätt person. Efter att vi väl hittat rätt fick vi en lapp med bankuppgifter och var tvungna att gå några hundra meter till banken för att betala för att de gjort dokumentet giltigt. 

 Där fick vi sedan vänta en halvtimme på att bli betjänade (Det här med onlinetjänster existerar inte riktigt ännu här), för att sedan springa tillbaka till byggnaden innan med ett kvitto på att vi betalat så att jag kunde få dokumenten som behövdes för att öppna bankkontot.

Vi var tvungna att ta tre lappar för det händer att de hoppar över nummer så att man blir utan betjäning (vilket såklart hände
oss) 

Efter att jag fått alla dokument med alla stämplar som behövs, var det bara att traska tillbaka till banken igen och sätta sig i kö. Tyvärr visade det sig att det kontoret aldrig hade öppnat ett bankkonto förut åt en utlänning, vilket gjorde att en viss förvirring uppstod och en ännu längre väntan. 

Två timmar in i väntandet med en kurrande mage och ett lätt hat gentemot bankkontor

Klockan 13 blev vi äntligen klara och jag fick höra från Mary att det tydligen hade gått ovanligt snabbt idag för att vara en måndag (jag vill inte veta hur länge vi hade behövt stanna om vi hade haft otur). Så med mager som skrek av hunger valde vi att köpa med oss sushi till kontoret eftersom det brukar gå snabbt; tyvärr så gör det inte det här i Minsk. 

Lyckan över att äntligen komma ut från banken

Besvikelsen över att sushin tog över 40 minuter på sig 

                                                       

Den efterlängtade maten (insert optinal hallelujah-song here)

Här i Minsk är det ganska sällan man ser någon i en kö som ser stressad ut. Oftast tar saker lite längre tid och det är ingen fara om kassörskan i luckan man köper tågbiljetter bestämmer sig för att ta rast mitt i rusningstrafiken. Då är det bara att gå och ställa sig i den andra kön även om det innebär att du missar ett tåg eller två till. Räkna alltså med att folk med största sannolikhet kommer vara sena till er avtalade tid, något som kanske är enerverande för en svensk men här är fullt normalt.